2009-11-19

Tyngd.


Foto: Katherine Squier

Hur gör man för att överleva November? Varför är det likadant varje år? Te, kanelbullar, ljus, filtar, bio, popcorn, soffor, att läsa fyra timmar i sträck, dansa bort allt, åka buss ensam, åka buss oensam. Har prövat allt. Ingenting fungerar. Hur gör man för att ignorera det jäkla mörkret?

8 kommentarer:

Ida sa...

jag tror man måste åka bort.

e sa...

bra fråga, jag undrar också. jag hörde idag att det hittills i november varit tre och en halv timme sol i stockholm...

Philemon Arthur sa...

Man måste mest härda ut och tänka på våren, tror jag. Sen får man ge sig ut när det stormar(novemberstormarna är de bästa), och leka att man flyger och tänka och få insikter om livet. Det är mest därför november finns.

Anna sa...

Ida - Tror i och för sig jag med. Det är nog alldeles sant. Typ till Malmö. Eller Berlin. Nu blir det först Berlin.

E - Nej, är det sant? Det är ju verkligen helt hemskt.

Philemon - Åh. Åh, så fint. Vind och blåst är ibland det bästa. Allra särskilt när det viner om taket när man sover.

Dr LaToya sa...

Svar: Finner sig i det och försöker inte fly. Funkar alltid, jag svär.

Anna sa...

Pia - ÅÅÅH, men. Åh. Ok. Måste lära mig att finna mig i det. Får träna varje dag.

Terese sa...

"Höstens lugna gång mot vinter är ingen dålig tid. Det är en tid för att bevara och säkra och lägga upp så stora förråd man kan. Det är skönt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla sin värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man försvarar det som är viktigt och dyrbart och ens eget. Sen kan kölden och stormarna och mörkret komma bäst de vill. De trevar över väggarna och letar efter en ingång men det går inte, alltihop är stängt och därinne sitter den som varit förtänksam och skrattar i sin värme och sin ensamhet."

Ur Sent i november av Tove Jansson

Anna sa...

Terese - <3. Allt jag kan svara. Så himla sant. Och fint. Tove Jansson, ett geni.