2009-04-07

Perdus cette nuit.

Sommaren när jag fyllt tretton tillbringade min familj några veckor på ett vandrarhem nere vid havet i Skåne. På samma vandrarhem bodde en lika gammal norrman som hette Oscar. Han var blond, fräknig och spelade pingis med sin bror mest hela tiden. Dagen innan jag skulle åka hem frågade han om jag ville spela fotboll med honom (en sann romantiker). Klart jag ville. Vi var uppe hela natten och jag minns hur jag tänkte att jag aldrig ville åka hem. Grät under en tröja i bilen hem i sex timmar dagen efter.

Blir lite lycklig när jag tänker på det. Här, till er alla, känslan på film:

6 kommentarer:

Robin sa...

fin historia. den typen av berättelser är så sköna ^^
intressant låt till bilderna av en kärlekshistoria (som förövrigt är en av mina 5 favoritfilmer), jag vet inte om jag gillar det eller inte. men låten är bra, och filmen är helt fantastisk.

pia sa...

Hahaha,
jag vet inte riktigt hur jag i mitt huvud fick det till att den här norrmannen var en gubbe med vitt skägg på ca 75 år.
Lika gammal.
Haha, som vandrarhemmet trodde jag då hahahahahahahahahahaha - - -

Anna sa...

Robin - Oh, tack. Ja, det var sannerligen fint.

En av mina topp fem med, helt klart. Jag älskar den verkligen. Underbara film.

Pia - Hahaha, men Pia! Här försöker jag beskriva ett oskyldigt romantiskt minne och så kommer detta. Nu kommer Oscars minne förevigt vara sammankopplat med ett vitt skägg. :( hahaha. För övrigt hör jag ditt skratt! Eller ehm, jag kan tänka mig hur du skrattar.

susanna sa...

Åh jag har också fina minnen från när man var kär och var uppe tillsammans hela sommarnätter.

Anna sa...

Susanna - Åh, vill höra. Och för övrigt hade det suttit fint med en inbjudan till din blogg (om jag skulle kunna få en - jag vill läsa!). Puss.

Ps. Imorgon telefonar vi.

susanna sa...

Håller på och stökar om lite, kommer öppna den sen igen.
Kan vi telefona på dagen? För jag ska åka bil hela kvällen.