They only want you when your seventeen

Dagens ena serie (den andra hittar ni här):


Dagens soundtrack:


Ps. Söta ni är. Trevligt att ingen försvunnit.

Elvis.

Alla fina läsare, har ni försvunnit? Jag vet att inläggen inte varit lika spännande den senaste tiden, men, jag vill ju inte förlora er. Det är inte lika kul att blogga utan kommentarer, den saken är säker.

Finns ni kvar? Vad har ni för er?

Igår letade jag fynd på min gammelmosters och gammelmorfars vind. Helt fantastiskt. Det här är Elvis, min nyfunne vän. Han kommer från femtiotalet och fungerar utmärkt. Jag älskar honom.

But her heart is made of bubble gum

Jag måste bara säga att jag älskar den här videon.

Hej landet.

Två till bilder här och här.

Hur djur gör.

Det är fint att vara på landet, men det blir snabbt ensidigt. Det enda man ser är en skog, en vik och ett berg. Samt några svanar. De bor i vassen på andra sidan viken. Ibland har man turen att snubbla över en ekorre eller en älg. Förra året stod jag precis bredvid en räv som tvättade sig. Han såg mig inte. Vinden blåste åt fel håll, så han kände inte lukten av mig heller. Jag rörde mig inte över huvud taget. Då han var klar tittade han sig omkring. När han fick syn på mig (inte särskilt svårt, jag stod en meter ifrån honom) hoppade han bokstavligen till. Det såg ut som om han inte trodde sina ögon. Han sprang iväg så fort han kunde samtidigt som han tittade sig över axeln flera gånger.

Stackars räv.

Två dagar senare sprang två jättestora grävlingar över vägen där jag promenerade. Tre meter framför mig.

Jag är verkligen ute i vildmarken.

Hultsfred.

Fina dagar med engångskamera.

Heartbeats

Tänk på små mikrofoner? Tänk om alla svalde dem och de sedan spelade upp våra hjärtslag genom små högtalare som kunde ligga i fickorna på våra snickarbyxor? När man åkte skateboard på gatorna på kvällarna kunde man höra alla andras hjärtslag, och de kunde höra ens egna, som ekolod, liksom. - Jonathan Safran Foer

Thistles

Bild härifrån.

Befinner mig för tillfället på landet. Det enda man kan göra här är att döda myggor och äta kex. Det blir ganska långtråkigt i längden. Imorgon åker jag hem.

La Ritournelle

♥

Extremely Loud and Incredibly Close

Har spenderat dagen med Edgar Allan Poe och Jonathan Safran Foer.

Midsommardagen, juldagen, nyårsdagen och påskdagen är perfekta läsdagar. Röda dagar då det egentligen inte finns så mycket att göra över huvud taget.
Har ni läst? I så fall, vad?

Midsommar.

Hemma:

Borta:

Nu är jag så väldigt trött på mat.

Mary Ellen Mark

Ett fotograftips för alla intresserade.

Örhängen.

Jag utan örhängen åt alldeles nyss kinamat med Lovisa. En trevlig onsdagssysselsättning.

The greatest

Kanske världens vackraste röst?



ps. Håll ut, man måste vänta cirka tjugo sekunder innan man hör något. ds.

Angående boken

Det är den här bilden som kommer att användas:

Nu är min vän Ida covergirl. Lite kul. Eller mycket.
Känns mest bara overkligt och som att de snart kommer ångra sig, men det verkar inte så. Jag har precis fått hem en bild på hur bokomslaget ska se ut (fantastiskt fint vill jag lova), så jag gissar att allt är bestämt.

Väldigt surrealistiskt, men kul.

Waves.

Tänkte visa en av de bilder jag tycker är vackrast för tillfället, tagen av Dora Maar:

kul kul.

Nu är jag hemma igen. Trött och väldigt sugen på frukt.

Det händer dock saker hela tiden. Ett bokförlag från Nederländerna hörde precis av sig, de vill köpa kontrakt på en bild till ett bokomslag. Oerhört kul. Särskilt eftersom det är en bästsäljare som sålts till över 20 länder. Helt klart alldeles fantastiskt.

Skriver kontraktet i veckan, så tills dess håller jag boken och författaren hemlig.

puss.

festival.

Nu åker jag.



Ja, även om vi inte är några apor så är det här ju ganska peppigt. pusshej.

Jean Seberg

Tyvärr vet jag inte vem fotografen är.

Beskedet.

Jag kommer i höst börja på Gamleby Fotoskola. Det blir Gestaltande fotografi i ett år. Sorgligt att behöva tacka nej till en annan utbildning, men jag tror att det här blir bra. Mycket bra till och med. Det blir ett år att fundera ut vad jag ska göra med fotograferandet i framtiden. Jag tror att det kommer behövas.

6am morningside

Idag har jag fått två besked som båda gjorde att mina ben började skaka. En ganska oväntad reaktion, så brukar jag inte reagera när jag blir glad. Men nu blev jag onekligen oerhört glad. Annars har jag mest bara legat helt still och försökt bli frisk. Det har gått sådär. Plommonen har visserligen hjälpt till en aning.

ps. Det är så sjukt spännande när ni skriver om vilka ni är. Jag blir på riktigt helt överlycklig. Fint skriver ni också.

på hjärnan.

Pånytt.

Eftersom bloggen nu ser helt tom och ny ut kanske det är dags för en presentation, eller något liknande.


(Bild tagen härifrån)

Jag heter Anna, är tjugo år och bor utanför Stockholm, fast med största sannolikhet kommer jag dock flytta härifrån till hösten.

Jag är väldigt svag för oliver, människor som dansar galet, att dansa galet, nötter, personer som pratar mycket - oftast de som pratar lite för mycket, hav, gamla kameror, dialekter, citronsorbet och en himla massa mer. Jag har väldigt lätt för att tycka om människor och älskar att träffa nya. Ah. Nu får jag det att verka som att jag inte har några dåliga sidor alls, men det är klart jag har. Jag är till exempel extremt långsint. Om ni vill kalla mig för något så har jag bara ett smeknamn och det är Stalin. Charmerande.

Sådär. Nu vet ni lite mer. Vilka är nu ni? Ni som läser?

puss.

Uppdatering:
Det kanske bara är en som läser? Men nej, det kan inte stämma.

Come on get happy

Bara för det vaknade jag genomförkyld. Hultsfred om fyra dagar, hur ska detta gå?

Såhär kanske man borde tänka:

höjder.

Det är så himla härligt med sommar. När får man annars ligga i bikini på Idas tak och sola liksom? Aldrig. Det är så sjukt härligt. Sol, tak, höjdrädsla och vattenmelon. Kan nog inte bli bättre.

Om jag såg dig igen

Siesta!